Vi behöver Bruce Springsteen och hans euforiexplosioner tillsammans med E Street Band – men vi behöver också den lågmälde historieberättaren Springsteen. På ”Western Stars” får vi honom fullt ut och just därför är skivan en fullträff.

På ”Western Stars” får vi följa med Bruce Springsteen på en roadtrip genom södra USA. Han reser dit han önskar, kartor spelar ingen större roll utan han följer mest vädret och vinden. Han känner längtan efter ett nytt liv – ett som han inte behöver förklara för rösten som håller honom vaken om nätterna. Han har fått nog av hjärtesorg och smärta, men vet också att om man förälskar sig i ensamheten kommer man till slut att bli ensam.
Mycket av sökandet efter ett annat liv, något bättre, känns igen från hans tidigare alster. Bruce Springsteen har alltid varit en mästare på att sätta ord på sina känslor och att på så sätt träffa någonting hos lyssnaren.
På ”Western Stars” lyckas han med detta flera gånger. Första singeln ”Hello Sunshine” berör allra mest. Det är en väldigt mörk historia om ensamhet, att fastna i dystra tankar och hoppas att ljuset på något sätt ska infinna sig i alla fall för en lite längre stund. Här finns några riktigt starka formuleringar som etsar sig fast hos lyssnaren, som ”you fall in love with lonely, you end up that way”.
I ”Tuscon Train” söker berättaren efter ”a new life. One I wouldn’t have to explain. To that voice that keeps me awake at night”. When a little peace would make everything right”.
Bruce Springsteen har varit öppen med att han inte har mått så bra under stora delar av livet och i texterna på ”Western Stars” är psykisk ohälsa ett återkommande tema i flera av texterna. Förhoppningsvis kan de också fungera som stöd till lyssnare som behöver det.
I ”Sundown” återkommer känslan av ensamhet. Karaktären i låten är alldeles för långt från där han egentligen vill vara och önskade att hans älskade var med honom. Det är inget ställe man vill vara ensam på, långa, heta, ändlösa dagar och kalla nätter ensam. Han driver från bar till bar, ensam och längtar efter henne.
Men det finns också hopp. I titelspåret vaknar berättaren och är glad över att han har sina boots på sig – och han kan se ljuset från västerns stjärnor.
Arrangemangen på låtarna känns igen från spridda spår från tidigare alster som Bruce Springsteen har gett ifrån sig under 2000-talet. Alla låtar är inte toppklass, men helheten gör att ”Western Stars” är hans mest angelägna skiva på den här sidan millenniet.