Krönika: Kan jag dansa? Jag vet inte – men det spelar ingen roll

”Ska vi dansa?”, frågade jag.

”Jag kan inte”, svarade hon.

Det fick mig att fundera – kan jag dansa?

Och spelar det egentligen någon roll?

Svenska Dansbandsveckan lockar varje år tiotusentals människor till Malung. Alla har de ett gemensamt intresse i dansen och alla åker dit för att ha roligt.

Svenska Dansbandsveckan är ett jätteevenemang i det lilla samhället Malung i västra Dalarna. Veckan har arrangerats sedan 1986 och har hela tiden växt. I år passerade mer än 41 000 besökare grindarna till parken Orrskogen där det under en hel vecka arrangeras dans på sex olika dansbanor varje kväll.

Besökarna kommer från alla Sveriges hörn och även utlandet. Alla har ett gemensamt intresse – dans.

Hur många av dem som ”kan dansa” vet jag inte, jag vet inte om jag själv kan det. Vad som räknas in i det begreppet kan jag inte heller svara på.

Men jag gör det i alla fall – och jag har superkul när jag gör det.

Själv kom jag in i dansens värld väldigt sent. Jag anmälde mig till en buggkurs samma år som jag skulle fylla 35. Det dröjde några månader innan jag vågade mig ut på dans och när jag väl tog mig ut var jag rejält nervös inför vad som väntade. Jag minns inte jättemycket av den första danskvällen, mer än att en av de första kvinnorna som jag bjöd upp fortfarande är en väldigt god dansvän som jag fortfarande, så här fyra år senare, dansar med varje gång vi träffas ute på dans och tycker väldigt mycket om.

Redan första sommaren besökte jag den stora danshändelsen i Malung. Det var en väldigt speciell upplevelse på alla sätt. Allt var så mycket mer än man var van vid från de i jämförelse väldigt små danserna hemma i Jämtland. Banorna var större, banden var fler och framför allt var det enormt många fler besökare.

Callinaz är ett band som blir alltmer populärt. Under Svenska Dansbandsveckan spelade de två kvällar inför storpublik på dansbana 4 i Orrskogen.

Till Malung kommer dansare på alla nivåer. En kväll, när Callinaz – bandet som har blivit stora favoriter hos många dansare över hela landet – rockar på en fullknökad dansbana fyra, dansar Karl Lettenström förbi mig. Han är svensk mästare i bugg de senaste fyra åren tillsammans med danspartnern Elisabeth Lindström.

Jämfört med honom kan jag absolut inte dansa, men det finns inte heller någon anledning att göra den jämförelsen. Han går in hårt för sin dans och lägger ner många träningstimmar för att bli bäst i Sverige – vilket han också har varit fyra år i rad.

Men en sak har vi gemensamt. Vi älskar att dansa – och vi har förbannat roligt när vi gör det. Jag kan se på honom att han ser ut att njuta enormt mycket, förmodligen njuter han lika mycket på socialgolvet som han gör på tävlingsgolvet.

Svenska Dansbandsveckan upplevde en liten ökning i publikantalet jämfört med tidigare år.

För mig är dans en väldigt trevlig och rolig fritidssysselsättning. Jag får komma ut och träffa massor med trevliga människor, jag får röra på mig och jag får njuta av fantastisk musik – vilket jag gör lite extra när ett band som Callinaz spelar.

Om jag kan dansa? Ingen aning, men det spelar ingen roll – för det viktigaste är att ha roligt.

Jag hoppas att tjejen som sa att hon inte kunde dansa hade roligt ändå. Definitionen av roligt är nämligen högst individuell.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s