Patrik Zackrisson var väldigt blyg som barn – nu har 50-åringen mer än 30 år som underhållare bakom sig

Han blev revykung, musiker och allmän underhållare trots att han var väldigt blyg som barn.

I en lång intervju berättar nyblivne 50-åringen Patrik Zackrisson bland annat om varför han upplever att det är allt svårare att skriva revy numera och varför han, som dansbandsfantast och tidigare dansbandsmusiker inte gillar hur dansvärlden har utvecklats.

Nyblivne 50-åringen Patrik Zackrisson har varit en del av den jämtländska underhållningsscenen i mer än 30 år. Men helt givet att han skulle bli underhållare var det inte, då han var väldigt blyg som barn.

I mer än 30 år har Patrik Zackrisson varit ett välkänt inslag på den jämtländska underhållningsscenen. Vi träffas dagen efter hans 50-årsdag, en födelsedag som firades ganska stillsamt.

– Det var en solig och vacker dag, kan man säga. Vi i närmsta familjen åkte båt ut till Tivars gård och åt sillunch med öl och snaps – som är en favorit. Det var inte så tokigt i det här vädret, så klart. Sedan var det några fler som slöt an på lite häng hemma. En enkel dag med lite pizza och bärs, kan man säga, säger Patrik Zackrisson.

Men fyller man 50 år ska det så klart firas lite större och en rejäl fest är planerad i augusti. Den kommer ske i en by som är mycket speciell för Patrik Zackrisson – Börtnan.

– Börtnan är viktigt för mig för att det står för trygghet. Morsan gick fortfarande i skolan och farsan gjorde lumpen när jag föddes, så då fick jag bo hos mormor och morfar. Det blev en trygg plats där man landade först. Så är det fortfarande. Det är skönt att komma hem till Börtnan och sedan åker man hem till Östersund, säger Patrik Zackrisson.

Börtnan är viktigt för mig

för att det står för trygghet

Han försöker besöka Börtnan så ofta det går, vilket inte alltid är helt lätt då han själv ofta är borta på turné med bandet Patriks Combo på helgerna och hans fru jobbar under veckorna, samtidigt som barnen går i skolan.

– Det är lite knepigt att få ihop det, de lediga helgerna blir inte så många. Det konkurrerar med mycket som man vill hinna med. Vi är där på jul, midsommar, påsk och så jagar jag älg där på hösten. Sedan försöker man sprida ut det annars också. Jag har varit där lite oftare sedan jag började planera min fest.

Han spelar musik på heltid i Patriks Combo och har en stor roll i Östersundsrevyn som regissör och skådespelare. Men helt givet var det inte att han skulle ägna sig åt underhållning.

– Eftersom jag var så blyg som barn var jag ingen vidare underhållare alls. Jag satt i morsans knä när det var julgransplundring och ville inte ens vara med och köra ”Räven raskar över isen”. På ett sätt har det alltid funnits i mig, jag har haft en god känsla för att jag kan det här, men jag har inte riktigt vågat.

När började du våga?

– Det var fotbollen som fick det att vända i huvudet för mig. Jag började göra lite mål med fotbollslaget och alla gratulerade mig för att jag hade gjort något bra. Det var då man började känna att ”fasen man kanske duger till något när allt kommer till kritan”. Där började det väl att vända. Man kan säga att jag har gjort en omvänd resa mot vad ÖFK har gjort. De utvecklade sin fotboll genom kulturen och jag utvecklade min kultur genom fotbollen. Sedan började jag spela med ett dansband som hette Freeze, 1987, och då blev jag tvingad till att börja sjunga. Innan vågade jag inte ens säga hej i mikrofonen. Det var bara att ta tag i det på en gång. De sa ”du ska sjunga, punkt slut, och de här låtarna ska du sjunga”.

Hur var det att börja sjunga?

– Det var ungefär som när vi spelade ”Folk och rövare i Kamomilla Stad” i tvåan, det svartnade för ögonen. Det var mycket otäckt. Snacka om att gå utanför sin trygghetszon och tvingas in i någonting. Men det var väldigt nyttigt, så klart.

Hösten 1990 blev han kontaktad av revylegendaren Thord Larsson från dåvarande Heimkokerevyn som frågade om Freeze kunde spela husband på revyn. Heimkokerevyn blev senare Jämtrevyn och Patrik Zackrisson fick en allt större roll. För 18 år sedan tog han och Mats Hurtig över revyn och de senaste nio åren har Patrik Zackrisson regisserat Östersundsrevyn.

– För att få det att hålla i det långa loppet behöver man inte fasa ut sig som att man måste försvinna, men någon gång kommer man så klart att göra det. Man måste se till att det fortsätter så att någon vill ta över och får chansen att göra det, säger Patrik Zackrisson.

Mats Hurtig har lämnat scenen, men finns med i bakgrunden på revyn, hur känns det?

– Ja, vad ska man svara på det? Det känns både konstigt och härligt. När en sådan som Mats, med all sin rutin, försvinner då gäller det för oss andra att steppa upp och fylla ut det med något annat, vilket jag tycker att vi har lyckats bra med. Det kanske är lite konstigt att säga att jag tycker att det känns bra att Mats har slutat, men som helhet tycker jag att det har blivit bra – med all respekt för Mats och allt det han har gjort. Men känner man sig klar med något är det nog läge att sluta, då är det bättre att någon annan är där.

Att skriva manus till en revy är inte enkelt, och Patrik Zackrisson upplever att det har blivit tuffare genom åren – av flera anledningar.

– Det är många snärjiga banor man ska klara nu för tiden, kan man säga. Det finns nummer som inte alls är så gamla, som inte alls skulle kunna gå att spela i dag. Det har hänt så mycket med tiden, #metoo, genustänket och allt. Förr var det inga konstigheter att skoja om gamla kärringar, och inte gubbar heller för den delen. Klassiskt har det alltid varit gubbarna som är roliga och då skojar man om kärringarna. Det skulle inte funka riktigt i dag, tycker jag, inte om man vill vara en modern revy. Man har en liten tendens att moralisera på andras vägnar, tycker jag. Om jag skulle dra ett skämt om en homosexuell skulle många tycka att det kändes väl magstarkt, men om en homosexuell skulle dra samma skämt skulle det vara jätteroligt. Och även om jag drog det skämtet skulle kanske de som det berörde skratta väldigt mycket åt det. Men då sitter man lite och tänker att det inte var så passande, fast man inte själv är drabbad. Men i stort sätt är det så klart bra att man inte skämtar om folk som kanske inte vill bli skämtade om. Om man inte ska använda n-ordet, varför använde det om mottagaren inte gillar det? Då kan vi väl bara hoppa över det, det är inga konstigheter.

Patrik Zackrisson på scenen med övriga Östersundsrevyn-ensemblen, Jonas Jonsson, Mats Eklund, Anna Ulin, Marit Eriksson och Emelie Sjunnesson Zackrisson, samt gästartisten Tuva Larsson i mitten.

Att sålla bland ämnen i det enorma informationsflöde som finns i dag är inte heller alltid lätt för en revymakare. 2018 var ett extremt nyhetsår och att sortera bland materialet krävde en hel del av manusförfattarna till Östersundsrevyn.

– I fjol var ett otroligt gynnsamt år, Svenska Akademien, hela ÖFK-härvan med Kindberg och Östersundshem – det är inget som är ens i närheten av det i år. Jag tror att det var ett superspeciellt år i fjol därför. Det är otroligt svårt nuförtiden eftersom det passerar så sjukt många ämnen i folks liv. Det blir allt svårare att skriva på saker som har hänt för de blir så jäkla inaktuella så jäkla fort.

Det var ett superspeciellt år i fjol

När Östersund den 7-10 augusti står som värd för Revy-SM är Östersundsrevyn nominerad i alla fem klasserna, och Patrik Zackrisson är med i alla fem numren.

– Vad jag förstår är det någon sorts svenskt rekord. Jag tror inte att någon har tävlat i alla fem klasserna tidigare.

Är det något av numren som du håller högre än något annat?

– Jag tycker att jag och Jonas Jonsson skrev två riktigt härliga nummer i fjol. Det ena numret handlar om djävulsutdrivning, om en jämtländsk flicka som var gladlynt och positiv och att vi måste ta det ur henne. I botten är det numret jätteallvarligt, att vi är sådana här i Jämtland. Det ska vara jämna plågor, då är det bra. Det är något med det lynnet som jag tycker att vi hittade en ganska fin vinkel på, det måste jag säga. Jag tror att numret kändes väldigt överraskande för publiken också. Det andra numret som vi skrev heter ”Köttbeat”. Vi använde en loopmaskin, kom in i badbyxor och spelade på kroppen. Det tyckte jag var ganska roligt, men det är i grunden också ett ganska allvarligt nummer om manlig fåfänga.

Vad jag förstår är det någon sorts svenskt rekord

Som humorförebilder nämner han klassiska namn som Hasse & Tage, med nummer som Lindeman och Fröken Fleggmans mustasch, och John Cleese med Fawlty Towers.

– Det blir roligt när man blir överraskad. När man ser vart det bär och att man har sett det förut är det sällan kul, tycker jag. Jag tycker att jag skrattar väldigt mycket, min person på scenen är nog ganska nära mitt privata sätt att vara. Sedan tror jag inte att bara för att jag jobbar med humor att jag tycker att svårare saker är roliga. I regel tycker man ungefär likadant vad som är roligt, eller vad som är en bra låt. Man kommer någonstans ur samma mylla, sedan tycker man inte alltid precis lika.

Många tidningsurklipp har det blivit under Patrik Zackrissons långa karriär som underhållare.

Men revy är bara en del av vad Patrik Zackrisson sysslar med. Sedan 1980-talet har han varit musiker och i dag är det Patriks Combo som gäller – ett band som har funnits i snart 20 år. 2010 var bandet med i SVT:s ”Dansbandskampen”. Dansbandsvärlden är bekant för Patrik Zackrisson sedan många år tillbaka.

Danspubliken är otroligt konservativ, till mångt och mycket

– Det var spännande och väldigt lärorikt att gå in i den bubblan igen. Eftersom vi har spelar dansband känner man igen sig i denne extremt konservativa och trångsynta bransch, tycker jag.

Hur visar det sig?

– Jag tycker att danspubliken är otroligt konservativ till mångt och mycket, den har blivit det. Om man backar tillbaka till 70-talet var det mer folkparker och att gå ut på dans mer förknippat med en festlig situation. Då kanske det var, på gott och ont, mer fylla. Man satt bak i bilen och tog sig en jäkel. Jag tycker att det livet representerar glädjen i dans mer. Nu är det någon sorts elit. Åker man ut på Sandviken en kväll och skulle vara lite berusad får man inte dansa. Folk är ombytta som för ett gympass i funktionskläder. Ingen klär upp sig, som man gjorde förut.

Varför är det så?

– Det är en otroligt trög och tråkig bransch som det har blivit, tycker jag. Den har genomgått ett rejält stålbad från slutet av 1980-talet, till slutet på 2000-talet, sedan har det fått en revival på slutet. Det har blivit som en motionsform, man vill bli bra på det. Då blir det som att bandet får en alltmer undanskuffad position, tycker jag. Dansarna är bara där för sin egen skull, för att bli bättre på att dansa. Jag håller på att snurra in mig i något resonemang som jag inte hittar ut ur nu, känner jag. Jag vill inte heller döma ut det helt. Jag älskar att dansa, tycker att det är skitkul att gå ut nykter på dans just för att dansa. Men det kommer inte hålla i långa loppet, rent ekonomiskt kommer det inte funka. Det blir färre och färre band och det sett ut som att det är lite för lite publik för att det ska bli rätta skjutsen på det. Jag tror det skulle vända, bli roligare och mer folk om det var förknippat med något festligt. Om folk sitter hemma och värmer upp med några öl, det tycker jag inte gör någonting, man klär upp sig och det är mer förknippat med fest. Nu är det mer förknippat med gymmet, tycker jag.

Även om Patriks Combo medverkade i Dansbandskampen är det inget rent dansband. Patrik Zackrisson tycker att han har hittat hem musikaliskt med sitt nuvarande band, där han fortfarande spelar med trummisen Anders Erlandsson. Duon har hängt ihop i över 30 år, sedan tiden med Freeze.

Humor och allvar har en lika stor och viktig del i Patrik Zackrissons liv. Det ena behöver det andra, som han ser det.

– Jag skulle inte vilja göra något annat nu. Jag har under ett antal år sagt att när jag är 56, då Anders fyller 65 och går i pension, då skulle man kunna gå ner med combon och göra något halvtidsaktigt för att öppna för något annat, vad det nu skulle kunna vara. Sedan får vi se hur vi gör med Fredrik (Magnusson, gitarrist), som är tio år yngre än mig, om vi spelar honom i pension också. Så länge det är kul är det värt att köra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s