Intensiv och unik konsertupplevelse med William Crighton

Det första man fäster sig vid är blicken, sedan kommer rösten – sedan kommer allt annat.

William Crighton står för en unik konsertupplevelse.

Något liknande lär vi inte få uppleva i Östersund på väldigt länge.

Australiern William Crighton har ett helt unikt uttryck. Det är en intensiv och väldigt stark konsertupplevelse som bjuds på Jazzköket den här kvällen.

Intensiv är det första ordet som kommer upp när man ska försöka beskriva William Crightons uppenbarelse. När han och bandet kliver upp på Jazzkökets lilla scen spänner han direkt ögonen i publiken och scennärvaron är total.

När den store australiern sedan öppnar munnen och börjar sjunga griper en helt unik sångröst tag i lyssnaren direkt. Det går att jämföra honom med en annan australier – Nick Cave – men det ger samtidigt inte hela bilden av det enorma djupet i William Crightons sångröst.

Som en åskådare mycket riktigt påpekar skulle han utan problem kunna framföra sin musik utan vare sig mikrofon eller förstärkare – så stark är den.

Det finns ett enormt djup och en stor bredd i ljudbilden, men oavsett om det är ödesmättad blues besläktad med Nick Cave eller Tom Waits, eller om det är mer lågmälda ballader är intensiv ett ord som dyker upp. Ett ovanligt inslag i ljudbilen är det uråldriga aboriginska instrumentet digeridoo. Passande nog är det också en av världens bästa på instrumentet, William Barton, som spelar på den.

Ett av konsertens allra starkaste ögonblick är när han sjunger om uppväxten i närheten av det lilla samhället Wagga Wagga, ett samhälle som är ungefär lika stort som Östersund, i ”2000 clicks”. Innerligheten i det framförandet och framför allt i William Crightons sång ger gåshud. ”Julieanne”, den fina hyllningen till William Crightons hustru med samma namn, som också finns med på scenen, är en annan höjdpunkt.

En åskådare blir ”sad but happy” av det han får bevittna på Jazzköket den här kvällen och det är en ganska passande sammanfattning.

Det är bitvis ganska dystert anslag i musiken, men man blir samtidigt glad av att få bevittna något så pass unikt på en liten scen i Östersund en helt vanlig onsdag i september.

Ute är det kallt och regnigt på vägen hem – men en sådan här konsertupplevelse värmer enormt.

Det är stort djup och bredd i både William Crightons röst och i ljudbilden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s