Hello I’m Johnny Cash”
Så hälsade han miljontals människor under alla sina framträdanden.
En av dem var jag . Då förstod jag inte hur stort det var.
När jag går runt inne på Johnny Cash Museum i Nashville tänker jag flera gånger på hur enormt det var.
Det är sommaren 1997. Faster Lisa har bjudit ner sina brorsöner Mattias, snart 18, och Jonas, snart 17 till Stockholm. Vi ska gå på festival – Lollipop. Det blev en kortlivad historia. Mannen som är en av huvudakterna 1997 kommer däremot alltid leva kvar i minnet hos sin publik.
Jag visste att det fanns någon som hette Johnny Cash – mer än så var det egentligen inte. Jag mindes att jag tyckte att konserten var bra och jag köpte någon greatest hits-samling.
Det skulle dröja några år innan jag riktigt förstod hur stort det faktiskt var att jag hann se honom.
Att Johnny Cash för alltid är en ikon är ett odiskutabelt faktum. Den fattiga jordbrukarsonen från Dyess i Arkansas, som via militärtjänstgöring i Tyskland till slut hamnade i Memphis där han till slut lyckades övertyga den legendariske Sam Philips att han var värd ett skivkontrakt på Sun Records är inte bara en av countrymusikens allra största – han är en av musikhistoriens allra största någonsin.
Hans skivor sålde i mer än hundra miljoner exemplar och säljer fortfarande. Han är den enda artist som har haft musik på amerikanska Bilboardlistan i sex decennier i rad.
När han i slutet av 1980-talet löstes från kontraktet med sitt dåvarande skivbolag var karriären riktigt dalande. Men Johnny Cash kom tillbaka. Mötet med producenten blev en pånyttfödelse med honom och hade enorm betydelse för hans karriär. Rick Rubin lyfte fram andra sidor av Johnny Cash och med ”American”-serien nådde han en helt ny publik.
Johnny Cash var en artist som stod på de svagas sida. Han kände en samhörighet med de som hade glömts bort, bedragits eller ställts åt sidan av samhället. Han gjorde många välgörenhetskonserter för att samla in pengar till behövande. Han hade också klara åsikter om hur det amerikanska fängelsesystemet skulle göras om och hade bland annat möten med president Richard Nixon där han presenterade sina idéer.
När han fick frågan om varför han uppträdde på fängelser utan betalning sa han att han kände tillfredsställelse med att kunna sprida lite ljus på ett så mörkt ställe och få fångarna att glömma var de befann sig för en timme eller två.
Johnny Cash var aktiv musiker i närmare 50 år, från debuten på Sun Records 1955 fram till sin död i september 2003. Sin sista hit, tolkningen av Nine Inch Nails ”Hurt” gick upp till plats 56 på Bilboards countrylista under våren 2003.
Bara några veckor innan han dog – 71 år gammal – gick Johnny Cash in i studion för sista gången.
På torsdag, den 12 september, är det 16 år sedan han somnade in – men minnet av ”The Man In Black” kommer aldrig dö.
