Krönika: Nashvilleborna vill få besökarna att känna sig som deras vänner

”Så det är din tredje resa till Nashville, då gillar du att vara här antar jag? Vi är glada att du är här.”

Just de orden säger en hel del om stämningen i Music City – och är en av flera anledningar till att jag kommer tillbaka.

Johnny Cash Museum är väl värt ett besök för att få lära sig massor om en av stadens allra största musiker.
På den mäktiga anläggningen Country Music Hall Of Fame täcks hela countryhistorien in. Den rymmer massor med material, bland annat det här fotot på Emmylou Harris från 1976

Michael, en trevlig äldre man som hämtar upp mig när jag beställer en resa med tjänsten Lyft, som tyvärr inte finns i Sverige, nämner det i bilturen till mitt hotell – den vänliga stämningen i Nashville.

”Nashvillebor resonerar så att om människor reser hit och spenderar sina pengar här – då måste vi behandla dem som vänner”.

Han har bott i Nashville i hela sitt liv, men jag som bara har besökt staden vid tre tillfällen förstår precis vad han menar.

Det får mig att tänka på kassörskan på Johnny Cash’s Kitchen & Saloon, restaurangen alldeles bredvid Johnny Cash Museum – som gör snudd på lika god mat som The Man in Black spelade bra musik.

Hon hälsar mig med ett brett leende och ställer lite artiga frågor om hur min dag har varit. När jag berättar att jag har haft det jättebra, att jag alltid har det i Nashville och att det här är tredje gången jag reser hela vägen från Sverige kontrar hon med ”vi är glada att du är här”.

Det känns inte det minsta påklistrat – det känns helt äkta.

Trevliga människor finns överallt, men det är något speciellt med Nashvillebornas trevlighet – kassörskan på Johnny Cash’s Kitchen & Saloon är långt ifrån ensam. 

Marie som spelar fiol i bandet Anita Hills Band är en av många musiker som försöker försörja sig i den stenhårda konkurrensen på Broadway. Hon ler brett och ger mig en stor kram när vi ses andra kvällen i rad på Tootsies.

Senare samma dag, i trappan upp till takvåning på legendariska Tootsies träffar jag på Marie, en av alla musiker som försöker livnära sig på musiken i den stenhårda konkurrensen som råder på Broadways alla honky tonks. Vi pratade lite kort dagen innan på samma ställe efter att hon och bandet hon ingår i, Anita Hills Band, hade avslutat dagens spelning.

”Åh, du kom tillbaka”, säger hon och ger mig en stor kram – som även den känns helt äkta.

På takvåningen spelar bandet för fullt. När Marie tar steget upp på bardisken och visar vilken fantastisk violinist hon är går det inte annat än att le brett åt det fantastiska draget som är.

Sångaren i bandet uppmanar publiken att lägga pengar i dricksburken så ska Marie spela ännu snabbare på fiolen. Jag stoppar i en femdollarsedel, några andra följer efter och det är bara att njuta av uppvisningen.

Marie kommer själv en runda med burken, banden som spelar på Broadway försörjer sig på dricks, ger mig en ny kram och säger att det var jättekul att jag kom och tittade igen. Det är bara att le brett på nytt.

Det gör man många gånger under en vecka i Music City. Man ler åt människorna, maten, historien – och framför allt åt all fantastisk musik.

Nashville kallas inte Music Ciry utan anledning. Musiken spelar en enorm roll i både stadens historia och nutid. Det går att få mycket historia till sig på framför allt mäktiga anläggningen Country Music Hall Of Fame – som täcker in alla tidsepoker i musikens historia. Även Johnny Cash Museum och The Ryman Auditorium – ”The Mother Church Of Country Music” är väl värda besök.

Det är musik i alla gathörn, hela tiden, och det går inte annat än att älska det.

Under min sista besöksdag på Americanafest sker en hyllningskonsert till musikern Doug Sahm. Här framför hyllningsbandet och gästartisten Rodney Crowell ”Is anybody going to San Antone”.

Under Americanafest, som är min anledning till att besöka Nashville den här gången, ser jag många fantastiska framträdanden av musiker. Det allra sista blir en hyllningskonsert till Doug Sahm, mannen som av legendariske producenten Jerry Wexler kallades ”den bästa musiker jag någonsin har träffat”, och som med sina band Sir Douglas Quintet och Texas Tornados skapade fantastisk musik fram till sin död 1999. 

Hyllningsbandet, som leds av hans son Shawn Sahm, består av idel meriterade musiker och gästas av musiker som Rodney Crowell, Delbert McClinton, Kimmie Rhodes och Kelly Willis. Flera gånger under den 45 minuter långa ler musikerna brett åt att det svänger så enormt.

Riktigt bra musik har den förmågan hos de flesta – och Nashville i stort har verkligen den förmågan på mig.

Maten på Johnny Cash’s Kitchen & Saloon är fantastiskt god. Och bemötandet från kassörskan säger det mesta om stämningen i Nashville.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s