Östersunds Bluesfestival – en kaka med många fina russin

”Det här är vad blues handlar om.”

Kat Riggins, som avslutade festivalen med en enormt svängig spelning, sa det så träffande.

Östersunds Bluesfestival är en imponerande uppvisning i en musikstil som rymmer så mycket känslor.

Julia & The Basement Tapes imponerar med sin blandning av blues och americana. Snart kommer bandets debutalbum.

I en tid när många festivaler har det tufft står sig Östersunds Bluesfestival förhållandevis stark. Festivalen har hittat ett passande format i liten skala och i år var den utspridd på tre krogar i Östersund. Det är kanske ingen helt optimal lösning, men det kompenseras av det enormt starka musikutbudet.

Att gå på festival handlar mycket om att plocka russinen ur kakan. Ofta krockar bra spelningar med varandra och man får alternera för att hinna med att se i alla fall lite av allt.

Ett sådant tillfälle inträffar på Östersunds Bluesfestival. På en scen står Julia & The Basement Tapes, ett ungt och lovande band som bland annat har vunnit Swedish Blues Challenge. Bandet definierar sig inte rakt igenom som ett bluesband och det finns spår av andra musikaliska referenser, vilket bandnamnet om inte annat skvallrar om (The Basement Tapes är en skiva som Bob Dylan gjorde tillsammans med The Band).

Men bandet har sin givna plats på en bluesfestival. Det riktigt sköna bluesgunget infinner sig bland annat i covern på John Mayers låt ”Come when I call”. Bandet är väldigt skickliga musiker och sångerskan Julia-Lotta Tinglöf sjunger med enorm inlevelse. I slutet av november släpps bandets debutplatta och vi får flera spår från den. Framför allt ”Something more”, som släppts som singel redan, är en enormt vacker låt, som känns i hela kroppen.

Julia & The Basement Tapes imponerar stort, men samtidigt på en annan scen står en annan artist som gör samma sak. Reverend Shawn Amos kommer från Kalifornien för att missionera sin blues tillsammans med sitt svenska kompband Top Dogs. Det svänger enormt om pastorn och hans svenska följare och det hade inte gjort ont om de inte hade krockat med svenskarna som står på en annan scen i staden.

Men så är det att gå på festival. Man får ta lite av allt och inte sällan få nya favoriter – Reverend Shawn Amos är en sådan.

Reverend Shawn Amos och Top Dogs levererar en enormt svängig bluesmission.

Om vi får en bluesmission av Reverend Shawn Amos och Top Dogs bjuder Kat Riggins och hennes Blues Revival på rena väckelsemötet. Men de gör det inte på egen hand. Kat Riggins efterfrågar hjälp från publiken – och får det också.

”Om ni vill hjälpa mig, säg ”hell yeah!” säger hon under en vansinnigt svängig version av klassikern ”Walking the dog” och gensvaret från publiken är totalt.

Kat Riggins är en artist med ett enormt tryck i rösten och hennes publikkontakt är total. När kvällen avslutas med ”Shake your hips”, som skrevs av Slim Harpo och bland annat spelades in av Rolling Stones på deras legendariska skiva ”Exile on main st” skakas det ordentligt med höft både på och framför scenen på Verket. En åskådare får till och med komma upp och visa sina höftskakarkunskaper på scenen och Kat Riggins själv går ner och skakar höft tillsammans med publiken.

Kat Riggins har enormt tryck i rösten och publikkontakten är total.

Som hon själv säger, det här är vad blues handlar om. Och det här var ändå bara några russin ur kakan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s