Krönika: Som sjuåring förstod jag inte hur stort det var att Ulf Lundell hade bott i samma hus tidigare – nu förstår jag

1987 flyttade vi i familjen – jag, lillebror, mamma och pappa – till ett hus med torvtak utanför Åre.

Vad jag inte visste då, och förmodligen inte hade brytt mig om som liten sjuåring, var att en man som skulle komma att prägla mitt liv ganska mycket hade bott där några år tidigare.

Mannen heter Ulf Lundell – och i dag fyller han 70 år.

I det här huset bodde min familj mellan 1987 och 1989. Några år tidigare hade huset bebotts av Ulf Lundell. Att det var stort förstod jag inte då som sjuåring.

Pappa hade fått nytt jobb på sjukhuset i Åre och vi i familjen skulle flytta upp från Brunflo, utanför Östersund. Jag minns lite grann av huset och har för mig att jag trivdes ganska bra där. Men huset blev en parentes i våra liv. Två år senare fick pappa ett nytt jobb i Östersund, och vi flyttade igen.

Mannen som hade bott i huset några år tidigare blev allt annat än en parentes.

Jag kommer ihåg det ganska väl. Den 20 augusti 1995 ordnade arrangörerna bakom festivalen Storsjöyran en gratiskonsert i Österängsparken i Östersund. 

Det blev mitt första möte med Ulf Lundell. 

Jag var lite skeptisk från början. Ulf Lundell, kunde det verkligen vara någonting? Men vi åkte dit, jag var väl fortfarande inte helt övertygad, och vi åkte hem innan konserten hade tagit slut. Som alla vet håller en Lundell-konsert ofta på ganska mycket längre än en genomsnittlig spelning, och knappt 15 år gammal hade jag väl inte riktigt den ron i kroppen. 

När nästa möte med den store rockpoeten skedde minns jag inte, men sedan dess har det blivit ytterligare ett 20-tal möten. En gång möttes vi på nära håll, på Åhléns city för en skivsignering till hans då nysläppta skiva ”En eld i kväll”.

”Vem ska ha den här då?”, muttrade han lite buttert – och jag sa vad jag hette.

Mitt hittills enda personliga möte med Ulf Lundell var snabbt avklarat.

Ett 20-tal gånger har jag stått i publiken på hans konserter – och jag har sällan blivit besviken, även om jag emellanåt har tyckt att han har känts lite trött. Ett tydligt minne var spelningen på Debaser vid Medborgarplatsen i Stockholm på valdagen 2014, under miniturnén ”Valsafari”. Då var det som att han hade fått ny energi efter att ha gått lite på sparlåga ett tag.

Kanske hade det med valet att göra – det är mycket troligt.

I mina ögon är det ofta när han blir politisk som han blir som allra mest intressant. I ”Är vi lyckliga nu?” ställer han sig frågan om vi ens är människor längre, eller om vi bara är förluster eller vinstandelar. En högst berättigad fråga med tanke på samhällsutvecklingen.

Men Ulf Lundell har många fler sidor än den politiska. Han har ett enormt djup i sitt textförfattande och det finns Lundell-texter till alla sinnesstämningar och skeenden i livet. Jag minns när jag gick i gymnasiet och vi hade en svensklektion om Ulf Lundell.

”Varför ska vi ha det?” undrade en kille i klassen.

För mig är det alldeles givet att Ulf Lundell ska tas upp i svenskundervisningen. Den nyblivne 70-åringen tillhör våra absolut största textförfattare, oavsett om det handlar om tonsatta texter eller texter i romanform.

Det tog ett tag innan jag förstod att jag hade bott i samma hus som Ulf Lundell. Men visst känns det allt lite stort så här i efterhand.

I somras gjorde Ulf Lundell bejublad comeback som liveartist, med bland annat en spelning på Dalhalla.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s